Sebastian Kneipps liv

Sebastian Kneipp föddes den 17 maj 1821 som det fjärde barnet till en vävare i Stephansried beläget nära Ottobeuren. Hans barndom, kantad av fattigdom och förlust, tillbringades hårt arbetande tillsammans med hans far vid vävstolen.

Redan som ung pojke visste han att han ville ansluta sig till kyrkan. Han sökte sig till många prästgårdar men avvisades alltid. Den första betydelsefulla vändningen i hans liv kom år 1842 då han hade kontakt med Dr Merkle i Bad Grönenbach, som var präst och en avlägsen släkting till Kneipp. Merkle såg Kneipps begåvning och erbjöd honom ett avsevärt stöd. Kneipp stannade hos Dr Merkle i ett och ett halvt år i Grönenbach och följde sedan sin mentor och  beskyddare till Augsburg och senare till Dillingen, där han gick i läroverk från 1844.

År 1846 ådrog sig Kneipp tuberkulos. Trots att han var allvarligt sjuk, belönades han med sin examen efter endast 4 år. Hans hälsa förvärrades totalt under våren 1849 ,då han var i början av sina teologiska studier. Under denna svåra tid fick han tro och hopp från en bok utgiven 1743 om vattnets helande krafter, skriven av Dr Johann Siegmund Hahn. Han omvände teorierna från boken till praktik genom våghalsiga experiment på sig själv. Den 16 november 1849 upplevde han en händelse, som skulle komma att ändra hans liv totalt. Han sprang flämtande och rosslande, som i en trans, ner till floden Donau där han slet av sig kläderna och dök i. Trots att han var överhettad sänkte han sin kropp i isvattnet upp till nacken och räknade till tre, sedan gick han upp, klädde på sig och sprang hem så fort han kunde. Resultatet var otroligt: Kneipp kände sig så uppfriskad och bättre, att han upprepade experimentet tre dagar senare. Åter igen kände han en upplivande och uppfriskande känsla av välmående. Från och med denna tidpunkt, så tog han dopp i det kalla vattnet i Donau två till tre gånger i veckan. Utöver detta, ordinerade han sig själv halv-bad och tvättar. (Detta var i princip uppkomsten till Kneipps hydroterapi: Dvs att fysiskt utsätta sig för varmt vatten på kroppen, sedan en väldigt kort och kall men stimulerande chock, som låter huden förbli blöt, följt av att omedelbart utsätta sig för varmvatten igen.)

Sebastian Kneipp återfick sin hälsa helt och hans livsenergi var än en gång fullt återställd. År 1849 erhöll han ett stipendium för att kunna studera teologi vid klostret ”Georgianum” i München. Här fortsatte han sin behandling med kallvatten och använde den även vid vissa tillfällen för att behandla sina studiekamraters åkommor. Han fick snart smeknamnet “Dr Hydrofilus”.

År 1852 när Kneipp var 31, avslutade han sina studier vid klostret och blev diakon i katedralen i Augsburg den 5 augusti. Dagen efter utsågs han till präst. Den 24 augusti 1852 firade han tillsammans med sin far i klostret i Ottobeuren.

Samma år började Kneipp behandla patienter som uppsökte honom, antingen för att läkare inte lyckats bota dem, eller för att de inte hade råd att betala för läkarvård. Han hjälpte även människor i samband med att han kallats ut till de sjuka i egenskap av präst, t ex för att ge de sjuka den sista smörjelsen. Han botade bl a en kvinna från kolera. Snart spreds ryktet att “kolera prästen”- som han ofta kallades, hjälpte snabbt och utan att kräva ersättning – något som möttes av kritik från läkare och apotekare. De förolämpades av Kneipps verksamhet och stämde honom inför rätten. Han infann sig i rätten, där han försvarade sig själv med att hävda, att hjälp måste finnas även för de fattiga och sjuka, som läkare inte ville eller kunde hjälpa. Fallet tog en oväntad vändning när domaren bad Kneipp om hjälp mot hans reumatism och utgången i målet gav honom rätt att hela de behövande och fattiga.

Efter flera kommenderingar skickades Kneipp i april 1855 till det dominikanska klostret i Bad Wörishofen som biktfader, där han med ledning av sitt sunda förnuft även agerade som rådgivare i jordbruksfrågor. Han orsakade något av en sensation när han framgångsrikt botade kreatur från mul-och klövsjuka med hjälp av hydroterapi. Hans insatser inom biodling och honungsproduktion erkändes även internationellt. Han skrev till och med jordbruksböcker om viktiga frågor som odlingsbart jordbruk och djurskötsel. Utöver hans faktiska jobb som präst, behandlade han de fattiga och de som den medicinska professionen hade gett upp hoppet om med omväxlande och moderna hydroterapier, oftast med kallt vatten.

År 1855 till 1880 var en mycket betydelsefull period i Kneipps liv. Hans framgång i självhelande gav honom motivation till att kombinera och utöka hans hittills beprövade vattenbehandlingar. Han gjorde detta genom att observera och utföra åtskilliga tester på sig själv och sina patienter, för att därigenom kunna åstadkomma ett framgångsrikt, förebyggande och läkande koncept, där metoderna hela tiden förbättras och förädlas. Han behandlingar inkluderar kalla tvättar, vattentrampning, varma och kalla hel-och halvbad, kontrasterande bad samt varma och kalla inpackningar och kompresser.

År 1886 gav Kneipp ut sin första bok, “Mitt vatten som botemedel”, vilken även inkluderade hans ört-läkemedel och ett kapitel om “energigivande föda.” Boken var en total succé och ökade snarare än minskade den stadiga strömmen av hjälpsökande människor, vilket var motsatsen till hans intentioner vid skrivandet av den. Han arbetande tillsammans med en läkare som gav diagnoser och behandlade varje dag över 150 hälsosökande spa-patienter i hans konsultations lokaler.

Hans andra bok, “Så skall Du leva”, som beskrev hans principer för ett hälsosamt leverne, publicerades år 1889. Andra böcker som följde denna var “Mitt testamente: Ett arv till de hälsosamma och de sjuka” (1891) och “En bilaga till mitt testamente: Ett arv till de hälsosamma och de sjuka” (1894), i vilken han beskrev den slutliga versionen av hans konstant uppdaterade och förbättrade botemedel.

År 1890 träffade Sebastian Kneipp apotekaren Leonhard Oberhäußer från Würzburg. De blev nära kompanjoner och goda vänner, genom deras gemensamma övertygelse om att hjälpa genom användandet av naturläkande mediciner och helande läkemedel. Ett år senare anförtror Sebastian Kneipp sin vän arvet av hans livslånga studier och ger honom den exklusiva rätten att utveckla, producera och sälja farmaceut-, kosmetik- och även dietprodukter “under namnet och bilden av fader Sebastian Kneipp”. Genom att använda naturliga växtessenser och andra oblandade ingredienser, framställde de formler som även idag utgör grunden för Kneipps produkter.

Sebastian Kneipp satte grunden för tre stiftelser I Bad Wörishofen: “Sebastianeum” (1891), “Kneipp sanatorium för barn” (1893) och “Kneippianum” (1896).  Dessa tre stiftelser har följt hans läror och metoder för helande av de sjuka ända till denna dag.

Kneipp var en populär föreläsare under hans många resor i hemlandet och utomlands. Man har beräknat att han hade ett totalt antal åhörare på över en miljon under de tre år han reste runt och föreläste. Den europeiska adeln fick upp ögonen för honom, när han framgångsrikt botade Prins Johann av Österrike-Ungern från ischias. Efter flera audienser med Påven Leo XIII, utnämndes Kneipp till påvlig assistent år 1893. Detta medförde att han fick titeln “monsignor”. Utnämningen var viktig för Kneipp då den innebar påvligt erkännande av hans verk. Påven uppmuntrade honom till att fortsätta sitt engagemang för hälsovård utöver hans plikter som präst.

Sebastian Kneipp dog i Bad Wörishofen den 17 juni 1897, 76 år gammal. Vid denna tidpunkt var han, tillsammans med Kejsaren Wilhelm II och Bismarck en av de tre mest kända människorna i det tyska kejsardömet.

Sebastian Kneipps arv är hans magnifika livsverk. Han efterlämnade en logisk och holistiskt inriktad terapi och koncept som passar alla ålders kategorier, särskilt beträffande förebyggande hälsovård, men även vård av akuta och kroniska sjukdomar.

 Sebastian Kneipps liv i pdf-Download